"Nej, jag har ingen..."

Idag fick jag ett så rörande samtal, från en gammal man som jag tidigare pratat med i samband med att han behövde kattvakt under en kortare tid.
Nu hade Farbror W bekymmer... Hans gamla trogne katt D, 15 år gammal, måste omplaceras.
Men inte kan man väl omplacera en 15 år gammal katt,tänker man ju så där spontant. Men om ni hade hört Farbror W´s röst, hört hans ensamhet och hört det han berättade, hade ni, som jag blivit mycket rörda. W. ska flytta till södra Sverige, där har han sin släkt, sina barnbarn.De är astmatiker(barnbarnen) och kan alltså inte besöka Farbror W. om han har kisse kvar, och W. kan inte besöka dem utan mycket besvär(speciella kläder osv) En mycket kär vän, hans älskade kisse, kan inte följa med...
Kanske man i denna stund tänker..låt kisse få somna...men W. förklarade för mig att han tror att kisse har många gyllene år framför sig. W´s andra kisse, blev 20 år gammal!
Jag frågar om han har någon bild på kisse, "Jo i mobilen har jag det, men jag vet inte riktigt hur man sänder bilden." "Men någon kanske kan hjälpa dig att sända en bild till mig...?" "Nej, jag har INGEN som kan göra det...jag är alldeles ensam, bara jag och katten."
Mitt hjärta klappar för denna gamla man...och hans gamla katt. Jag har lovat att vi ska göra vad vi kan, jag åker förbi någon dag och tar en bild på kisse.
Kan vi hjälpas åt, att försöka ge Drutten några "gyllene år" och hjälpa Farbror W. så han kan slipper må så dåligt över att hans vän inte kan följa med när han flyttar?

Farbror W avslutade samtalet med att önska mig en trevlig Alla Hjärtans Dag. Kanske var jag den enda som han överhuvudtaget pratat med idag...