Nu kraxar kråkan!

Krax krax...nu har jag åter drabbats av avbrott i talet! Igår var jag i princip tal-lös, idag är det den gamla tanten som rökt i 43 år som dykt upp igen!

Det var längesedan jag skrev något här, det KAN bero på att jag har haft mycket att stå i. Men det skryter jag inte med, tvärtom... Jag vet att jag skulle behöva ta ett break. Men de kära pälsklädda varelserna som jag ömmar för, dom tar inga pauser. Dom blir inte hemlösa vid lämpliga tidpunkter. Dom vill ha hjälp, NU!
"Knack knack knack...finns det några snälla människor här?Jag är hungrig, trött och frusen.Jag har mask i magen och jag är dräktig. Mina öron kliar, kan det vara skabb? Såret på min tass svider och vill inte läka.Min päls är tovig och jag tyckte att jag såg en loppa som hoppade där! Jag söker någonstans att bo tillfälligt, är det ledigt i din lilla stuga? Där kanske jag kan få föda min ungar, få värme och mat, slippa vara på min vakt hela tiden, slippa gå hungrig, och kanske t.o.m. få lite kärlek... Det minns jag från det att jag var liten. Kärlek, från min mamma och mina syskon och från den familj jag fick växa upp hos. Men den nya familjen var aldrig hemma. Jag ville ju bara låna lite av deras tid, men det fick jag inte Så jag drog därifrån!
Frusen och hungrig gick jag ute och hittade en vän. Han var stor och ståtlig och vips... så blev vi ett par. Nu börjar magen bli rund, och jag vill ha skydd och värme för mina små. Jag tror dom kommer om några veckor. Finns det husrum?"

Kan man svara NEJ?